Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar.

I senaste P&L togs fallet om ett företags rätt att säga upp en drogad tekniker under arbetsrättssidorna. AD fastslog att arbetsgivaren inte haft någon anledning att överhuvudtaget anta att den anställde missbrukade och därför inte kunde antas ha brustit i sitt rehabiliteringsansvar. Min tolkning blir då att om arbetsgivaren kunde antas ha misstänkt drogsmissbruk då skulle ha brustit i sitt rehabiliteringsansvar. Det var alltså ovetskapen snarare än arten av problem som friade arbetgivaren i fråga.

Detta har fått mig att börja fundera över hur långt det egentligen är rimligt att en arbetsgivare ska ha rehabiliteringsansvar för sina anställda. Att ansvar föreligger då en anställd skadats i en arbetsplatsrelaterad olycka måste anses vara solklart. Det som jag inte anser är lika solklart är ex arbetsgivares ansvar för rehabilitering gällande drogproblem. Att en arbetstagare missbrukar är givetvis ett samhälleligt problem och vi som samhälle har ett kollektivt ansvar att hjälpa våra medborgare. Det jag ställer mig frågande till är huruvida en enskild arbetsgivare kan antas vara ansvarig vid missbruksproblematik.Ska verkligen ansvaret ligga på enskilda arbetsgivare då en arbetstagare missbrukar och man inte kan relatera detta till något arbetsplatsrelaterat problem? Jag anser inte det. Vi har idag ett så stort arbetsgivaransvar i Sverige att det inte är ett dugg märkligt att arbetsgivare funderar både en och två gånger innan man anställer personal. Detta underlättar inte på något sätt rörligheten på arbetsmarknaden.